Midvinternatten lång och mörk
går mot gryningens timma
i skogen full av tall och björk
en skugga svår att förnimma

gården ensam vid skogens bryn
ser stjärnor tindra klara
ljuset strålar ifrån skyn
leder skuggan bort från fara

vid mörkret intill gårdens vägg
står skuggan still och spanar
sliten dräkt och grånat skägg
nästan ingen tomten anar

tomten vaktar noga sin gård
vargen skräms till sin stova
han lagar allt och ger vård
så gårdsfolket tryggt kan sova

i julenatten smyger han
in i gårdens varma stuga
av gröten tar han lite grand
sedan han tacka och buga

© Peter Söderqvist