Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


En figur som exempelvis Beethoven, du vet han som påstås ha skrivit nio symfonier och nog en del sonater. Han påstås ha varit så fattig mot slutet att han inte ens hade råd med en gravsten, en egen alltså. Han brydde sig kanske ej.


Några funderingar kring livet





Livet är som en god roman, den bara börjar
någonstans just före och slutar även någonstans
där vägen syns som ha ett slut. Att ha en gravsten
rest över sig, ha något skrivet på den, utöver
datum för födsel

och frånfälle... ...det kräver kanske att de som
ligger under den 'var troende'. Eller i alla fall sa
det medan den människan levde. I vilket fall
att den tron uppfattades som en kristen tro
på en gud.

Men vem kan veta om den människan kanske
trodde på att det kommer bli sol efter regn,
snö efter kyla, storm efter stark blåst och
kände någon som var meteorolog till yrket.
De flesta känner

inte ens sig själva. Men tro, det kan de, något
om sig själva. Det behöver en inte vara kristen för,
eller i vilket fall 'ha en gud'. Om det brinner i ett
hus och de själva befinner sig som ofrivilligt i
ett hus som

'står i ljusan låga', eller går förbi just när någon
i det står på fjärde våningens balkong och ropar
på hjälp. Inte förrän det händer, kommer den
personen att få lära känna sig själv. Till och med
utryckningspersonal

kan lära sig som själva närmare 'när det gäller'.
När jag ligger för döden på ett sjukhus, eller
har en viss procents chans att överleva 'krisen',
kanske operationen som stundar i sista stund.
Är det då jag tänker på

vad det skall kunna stå på gravstenen, om jag nu
är troende alltså. Mina förfäder kan ha varit det
eller inte. Men de har nog både såväl gravar som
stenar resta över sig, familjegravar kanske att nog
samlas i.

Som jag tänker på. Vad är det mina nu som just väl
'sista medvetna tankar' går till? Könet på personen
eller var vaggan stod för den som 'håller mitt liv i
sina händer'? Vad den har för åsikter politiskt sett
eller vilken religion,

om någon alls, den tillhör? Eller kommer jag att
undra över om jag kom ihåg att stänga av spisen,
låsa dörren eller tanka bilen? Kanske går mina
tankar till något eller någon. Kanske till och med
'nu hann jag inte'

se slutet på filmen 'Citizen Kane' eller hur nu sista
kapitlet i boken jag läste kom att sluta. Om boken
var som 'Den tappre soldaten Schwejk' eller hur
titeln stavas... så kan jag somna in lugnt, precis som
en del symfonier

eller sonater, så kom det aldrig, det hann inte skrivas.
Själv anser jag att en del böcker antingen aldrig skulle
ges ut eller om de alls gavs ut, de bara skulle sluta mitt
i en mening och låta en eventuell läsare själv få 'låta
egna fantasin flöda'.

Tänk om en del verk, musik, böcker, statyetter eller
tavlor skulle bara bli 'nästan klara'. Tänk så spännande
det skulle kunna bli. En bekantskap jag gjorde en gång,
brukade påbörja 'saker' och 'äventyr', men lämna dem
'ofullbordade'.

Som att gå i skolan och inte komma sista veckan, utan
bara utebli, till förmån för att ligga i sängen och vara
sjuk istället. En del stridande exempelvis, har kanske
haft bättre saker för sig än att som tillbringa dagen på
det mer privata slagfältet.

Höga befäl numera, brukar inte ens infinna sig på det,
utan föredrar att 'se striden på håll'. Kul det skulle ha
varit om den sporten hade varit i ropet för sådär en
femhundra år sedan eller så. Ungefär som 'Jaså, har
det blivit på modet

att dricka en kopp hett och intensivt studera naturen?
Människornas natur, exempelvis via synen på tavlor
och statyer? Ja men då tror jag att det kan få bli en
slags plan B, min ställföreträdare verkar tycka att idag
är som gjord för litet motion'.

Generalen kanske hellre skriver sina memoarer eller
tar sig en funderare på vad det blir för väder torsdag
om en vecka. Om det regnar och blåser får det kanske
anstå att 'inta staden eller erövra kullen'. Spännande
i sanning att få veta

vad marshalen skulle göra om 'övningen blev inställd'.
Kanske dansa av glädje eller utropa 'när Karsten är borta,
chansar åttorna på bordet'. Men om namnet istället
skulle stavas med stort C, så skulle det nog varken göra
till eller från, eftersom hur

ett ord stavas sällan hörs om någon ropar det. Som om
Catherine, Johnny eller Thomas stavas med eller utan h.
För Göran kan det vara viktigt, fast kanske än mer för
Margaretha. Hon vill nog även undra om Göran stavas
med G eller J.

Även om hon gärna får för sig att Göran stavas utan h
och Jörgen med J istället för med Y. Om Jörgen vill ha
sitt kopp hett, riktigt som hett, eller om han gärna låter
det stå och svalna något innan han låter skålla såväl
tunga som svalg.

Undrar om han bryr sig om redan nu vad det skall
stå på hans sten, om han blir påkörd när han fastnar
i bussdörren mitt på fordonet vid ändå hållplatsen.
För det har hon hört händer med just bussar, ja
människor också förstås.

En del förare har bråttom hem till filmen, vill hinna
hem före regnet eller har 'tankar på annat håll', när
de borde bry sig om sina passagerares väl och ve.
Livet är som en god roman, den bara börjar någon
stans just före

och slutar även någonstans där vägen syns som ha
ett slut. Vad kännetecknar en möjligt god roman?
Att fler än en person vill läsa den, vilket märks mest
på att den har 'en strykande åtgång', likt en löpeld
springer ryktet.

Som ofta börjar där någon lägger märke till en sorts
ändring i luften. Som torka och ren luft efter regn
när det är 'bästa fotoväder', efter nederbörd och
helst där solen skyms av moln. Fast ibland skall det
förevigas vilket bara

måste fastna på bild, för att det har något med för
ändring att göra. Någonting har hänt eller ryktet
går att något kommer att hända. Då kommer nog
en eller annan kamera fram, där kommer väl även
händelser som i slag på slag

och saker och ting bara verkar som hända av sig
självt. Men händelser har ofta en sorts publik,
människor består den ofta av. Innan människan
kom så fanns förstås djuren och då märkte de en
förändring, någonting skulle

förebåda stormen. Någonting skulle få djur att
reagera och agera ikapp med olika händelser,
olika väder. Sedan hände det förstås saker och
ting. Men det var långt före människans ankomst
och ingen person fanns

där att berätta om det, notera händelsernas förlopp.
Nu när människorna finns, söker de som så ofta
stoppa någonting som verkar söka förändra sig,
sprida sig som en sådan där okontrollerbar skogs
brand. Om vädret eller eld,

vatten eller händelseförlopp skall kunna hejdas
eller likt en brasa i en eldstad brinna ut, det vet
nog ingen i någon egentlig mening. Människan
får helt enkelt vänta och se, djuren bara verkar
som anpassa sig efter

händelsers gång. Människor tror ofta att de kan
kontrollera det oundvikliga, saker bara händer
eller som bara verkar hända, ungefär litet som
förändringar i vädret. Men det vet du knappast
något om, vädret...




Prosa (Kortnovell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 41 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-02-20 23:38



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP