säg bara till
nu sitter jag så här, ser ut över hustaken
det är viktigt att vi två
för ett samtal mellan djur och människa
även om mitt problem beror på omvärldens ovilja
att se hur värdefullt allt levande är

skruven dras allt hårdare åt och det känns svårt
hindra de skoningslösa krafterna döda allt det sköra
För att trassla ut tankarna vill jag inviga dig i hur jag ser
skeendet utifrån det jag ser, så här ovanför hustaken
Bli nu inte orolig, du ska inte bli en slasktratt för
mitt själsliv,
det jag vill dryfta är viktigare och intressantare än så

Jag liksom alla väsen respekterar det privata. Det har vi alltid gjort. Jag ber om ursäkt om jag stör dig. Rätten till ensamhet är helig och känner därför stor lycka när jag får formulera mina tankar ostört
Känner mig vara origo av alltet och ha kontroll över alla koordinater. Ibland kan vi förledas tro att den oinskränkta rätten till det egna tänkandet är absolut, men vi lever ju i världen och formas av den
Både människor och djur formas av tillvaron i nuet, inte sant? Nu antar jag vi är flera som vaccinerats mot läror, som inte tillvaratar den svagares parti? Förhoppningsvis växer alla till insikt om vikten av det kapitalet, för ledsnaden blir tung då vi ser att färre lyssnar, orden tycks för flertalet blivit arbetssamma att höra. Vet inte om det betyder ignorans eller oförstånd ?

Tanken att samhället som byggts upp av generationer människor och djur ska rivas så där med ett vingeslag känns tung