Blottkobbad 

Låt mig nämna känslan av en låt, ett minne, som trippar runt i hjärtat. Låt mig nämna andning och puls som helt plötsligt lever sitt eget liv och på ett underligt sätt inte hör ihop med mig. Ändå är hela mitt jag på ett så intensivt sätt att det inte går att räkna alla sekunder som går. Hur dagen sen präglas av tonen som ömsom leker, smeker och smörjer de kugghjul som måste inse att ingen dag är den andra lik. Tiden går, allt förändras men så tillbaka till den där låten som suddar bort all tid som gått. Så när känslan nu känt klart och skriver orden som kanske inte handlar om någon eller något utan om livet självt så förblir den där låten det som får mig att stå helt blottkobbad när den når mig.