Till mina läsare av Jul i Juleå...

2020 adventskalender i december.

Jag vill tackar er ödmjukaste för ni varit medverkande med kommentarer och läst min 2020års adventskalender "Jul i Juleå".

Det finns många aktiva medlemmar här på poeter.se. Några av dem finner man sig genast i gott sällskap med utan att ha mötts i verklig livet. Några av dessa är Dem som följt min adventskalender, vilka särskilt bidragit via sina kommentarer till julsagans utveckling.

Jul i Juleå Detta bara hände och var inte planerat alls.

Några av de poeter.se medlemmar som kommenterat Jul i Juleå har ställt frågor, andra har kommit med förslag eller haft tankar om karaktärerna. Det föll sig därför naturligt för mig att låta berättelsen till viss del styras, inspireras och drivas framåt av dessa medlemmars engagemang...

Detta har sporrat mig som författare och gett mig förhöjd spänning under skrivandets gång. Då karaktärerna fått växa fram med de förutsättningar som just fanns tillgängliga i stunden. Med läsarnas närvaro har jag känt ett starkt stöd för att karaktärerna tagits väl emot. Med kommentarerna har detta bekräftats...

Med allas stöd från läsare och från medlemmar har min skrivlust kommit tillbaks. Det var väldigt jobbigt för en tid då jag blev illa bemött. Jag Utsattes via nätet för sexuellt ofredande och trakasserier både här på poeter.se men även via Facebook av samma person.

Men när jag valde från en dag till en annan att skriva "Jul i Jule" då hände det. Min pappa Larry Åberg 73år som för tre år sedan fick en hjärtinfarkt och därefter en stroke pratar jag med varje morgon. Jag sa till pappa att vi kanske skulle skriva en julsaga tillsammans nästa år. Direkt var han intresserad. Men så sa jag att jag kanske skulle skriva en julsga redan i år. Direkt tänkte vi om. Så då bestämde jag att jag börjar skriva i år och nästa år 2021 utvecklar vi "Jul i Juleå" gemensamt...

Då detta blev ett coronaår och många behöver något extra att peppa sig med under tiden fram till jul. Så jag lade på ett kol och omedelbart började jag samla mig för att skriva...

Jag startade med en julsaga som jag hade skrivit under  2019. Varifrån jag tog några satser ur. Sedan kom jag på att jag skulle skriva förord, en ingress till alla luckor. Detta för att bereda en positiv känsla ur något negativt och ge ett slags godord som en inledande inspiration.

De karaktärer ja redan hade var tomtefar, tomtemor, farmor Ida, Nissan, nissarna och Änglen. Men så snart jag publicerat de fem första avsnitten uppfattade jag att läsarna som kommenterade var med. De gav förslag och peppade mig...

I de öppna kommentarerna kan ni se hur engagemanget tog fart. Alla fäste sig vid karaktärerna allt eftersom och jag kunde knappt slita mig. När jag skrivit ett avsnitt var jag så taggad att jag skrev två till. Med detta gjorde det möjligt att grunna lite mer på berättelsen och få mer tid, att utveckla karaktärerna...

Det utvecklades allt medan jag skrev från dag till dag. Under denna förutsättning kunde jag låta fler karaktärer ta plats så att fler personligheter kunde leda till igenkänning hos läsaren. Med kommentarernas hjälp förstod jag hur karaktärerna togs emot och med detta växte de sig in i sina personligheter...

De ledord som jag valde i förordet/ingressen var ibland nulägesorienterade. Eller handlade om läget i världen. Andra gånger fann jag ledord som förekom mest frekvent på poeter.se. Dessutom sådant som parallellt blev ledord i min stora familj.

Mina föräldrar har en katt Anton som vi talar om som en människa. Djur och tålamod gav inspiration till då Änglen förvandlade sig själv till en bock. Därför att Änglen förstod att det var lättare att ta emot hjälp för tomtefar från oväntat håll dvs bocken. Än att be Änglen själv. Liksom min pappa talar om Anton ur ett  perspektiv där katten förstår vad han behöver. Då får vi reflektera över hur vi ska bemöta pappa bättre. Diplomatisk är då Anton...

"Den rosarandiga välmående flygande marsipangrisen" var ett förslag från en  poetermedlem efm, Evelyn Falk Möller... Det var ett gott förslag. Direkt ville jag leka med hur en sådan uppför sig. Därför fick den först ett superego. Ett sådant ego vill man ta ned på jorden... Ja en sådan figur behövs för att visa på att det första intrycket inte är hela bilden av en människa. Så fick sedan marsipangrisen ett namn Kim för att ge hen upprättelse. Därefter fick Kim visa på sina bästa sidor. För att sedan kunna bli accepterad av alla läsare. Därför att det är så jag önskar vi bemötte varandra med en större öppenhet och mindre benägenhet att döma ut.

Ledord i förord/ingress men också ledord i kommentarerna... 

hjälpande vänner - rar härlig atmosfär som vi kan skapa - balansera i vardagen - skicka vidare så att det blir som ringar på vattnet - göra sitt bästa - tappa tålamodet med sig själv och omvärlden - gemenskapens lykta lyser - härligt när det är underbart - inspireras av den tacksamhet som lyser - nådens och välmeningens lisa - medkänslan som tar form av kreativitet - gåvan att kunna ge och att kunna ta emot - ge och få...

besvikelsens beska droppar - missmodets destruktivitet - svårmodets bittra tårar - samverkan som överlistar ensamheten - vi blir dem vi gör oss till - dagen är din att forma till vad du önskar - längtan som gör en rastlös - modet som stillar hunger efter mer - äventyret som förbereder oss på livets motstånd...

överflödets dagar eller att förtäras av avsaknad av allt man behöver - befriande skratt i förlösande humor - att se dagen komma och gå men inte låta solen gå ned över sin vrede - ge sig själv en ärlig chans - se och bemöta udda fåglar med den respekt de förtjänar - mystik, lustigheter, magi och fantasi som flödar - vankelmod - elände kontra välstånd...

skicklighet att finna gulligheten i det makabra - distans, avstånd och socialdistansering - levandegöra genom detaljrikedom - läka och hela relationer så långt det är möjligt - aldrig lämna någon ensam - alla ska få vara med ingen ska stå utanför - tillförsikt och innerlighet - bearbeta betraktelserna genom att gestalta karaktärerna - att våga be om hjälp - att hylla medmänsklighet och värme - bejaka varandras konst - lära sig att vända blad och gå vidare - ta nytt fokus på tillvaron - beskydda tro, hopp och kärlek - vemodets förmåga tillsammans med melankolin som ger tid för kontemplation...

omtankens lykta lyser - se möjligheter före att se omöjligheter - spänning genom att gestalta nagelbitande situationer - skapa cliffhangers som ger läsaren läslust och engagemang - ta vara på läsarens intresse för karaktärerna - låt rollfigurerna bli älskade och hatade...

att se det finns tur i oturen - inget ont som inte har något gott med sig - skönhetens skildringar av landskap, himlar och emellan karaktärerna i deras relationer - kontrasteras förmåga att bära svåra gestaltningar - bjuda på självironi - bereda ett slags spännvidd mellan nuet och dået - visa på ånger som leder till förändring istället för en malande grottekvarn ...

Alla dessa ledord kan nyttjas som inspirationskälla för skrivandet i övrigt. Det är som om jag klarare ser på skrivandets magi. Hur skrivandet är till för oss att ta sats genom för att bilda oss, ja verkligen bilda oss ett liv. Ordet bilda blir då mer en symbol för vad poeten, lyrikern och romantikern har för uppgift. Att ge individer en bild att ur forma sitt inre och ge det frid.

Orden kan bära så mycket. Orden kan ha budskap som omedelbart inspirerar eller skänker ödmjukt reflekterande tankar. Du och jag som skriver och läser eller som slukar ord i olika form. Vi har bildandets förmåga och ges metaforer, liknelser och synonymer liksom nycklar till att hantera vår vardag.

Detta tror jag var självaste meningen från start när adventskalendern/julkalendern uppfanns. Att bjuda på ett sätt att hantera förväntan i livet. Beredas färdigheten att kunna se ljust och hoppfullt på livet i stort. En träning i hur bilda sig själv och ombilda sig till en god medmänniska. De flesta berättelser i juletid handlar om att förlåta, inge hopp, att tro på möjligheter och att ge varandra en chans genom att älska mer och hata mindre... 

Adventskalender/Julkalenderns betydelse

När julen i sinom tid blir ett minne blott

där dagarna blir fler mellan julen och nuet

någon stans där börjar längtan ta vid 

i det frambringar vi förväntan om ljus

höstens mörker når oss i själens vrår

det är klart vi längtar julsaga då

mot slutet av november stegras lusten

att tända ljus i alla mörka hus

vi längtar efter att längtan skall övergå i frid

den känslan där allt börjar om igen

då när allt får en mening trots allt

där vi kan mötas i det gemensamma, som

det är att ta del av en saga en berättelse

för i den få igenkänning och väckas upp

se oss kapabla igen och ge oss upprättelsens lisa

adventskalendern är med sina luckor som livet

de förbereder oss på motstånd var ur vi utvecklas

liksom en metamorfos där vi ges färdigheter

att flyga högt och känna oss befriade

med återvunnet hopp om en ljus framtid 

det är vad vi nu går emot och funnit tro till

där ljuser segrar över mörkret

kärlekens ljus leder oss i både med och motgångar

i den längtan som kommer där det  åter var vinter

längtan som släcker misströstan och ger oss tillförsikt

känslor som vankelmod förbytts i inspiration och tacksamhet

Jag vill tacka alla medverkande till 2020 adventskalender Jul i Juleå. Era kommentarer har bidragit till en fantastisk julsaga för många. Både ni läsare och jag som författare har fäst oss vid dem alla på tomtegården. Ja till och med den torre Gunnar från tomterådet har visat på sin karaktärs plats. Detta ger oss alla hopp om att när coronapandemin börjat ge sig, om si sådär, två år, ja då kommer vi att kunna sammanstråla och ge varandra en hej dundrande kollektiv kram. Ha gott hopp om framtiden och håll modet uppe! Allt löser sig när vi tror på mirakel! Stor varm solskenskram! /:) Eva 

Gott Nytt År!

Men Du kom-ihåg på trettondagen då ska vi till Juleå igen för att fira farmor Ida som fyller 700år... Vi ses då här i sagans värld!