Vi flyger fram och tillbaka
genom de bleka korridorerna
De blåa landstingsbyxorna fladdrar
runt våra ben
Skötarna försöker ta ner oss
men når oss inte
Jag har vingar ,säger du
Och jag ett segel, säger jag
Barndomen, säger terapeuten
och stoppar in en snus under läppen
Ibland flyger vi så högt
att ingen kan se oss
Alla diagnoser vi fått
förvandlas till små nyckelpigeprickar
under oss
Då känns det som om
det inte fanns något tak
Vi är fria, säger du
Vi är fångna, säger jag
Barndomen, upprepar terapeuten tålmodigt
Det finns ingen medicin
mot flygande patienter,
suckar läkaren
Vi har provat allt
Ingen kan ta oss, säger du
Jag kan inte landa, säger jag
Alla flyger som de kan, säger den vise
Vi flyger på nätterna
när det är mörkt
och personalen tror att vi sover
Vi flyger på dagarna så att de ska förstå
att det är på riktigt