Veckor rusar snabbt förbi, o bort flyr minnets dagar.
I tomhet lever tanken fri,
fri från det som jagar.

Vad gör vi då med med ögonblicken, lever vi i tiden?
Eller är vi alltför stressade,
för att kunna leva i den?

När inte längre tiden finns, är det kanske mellanrum man minns???
I mellanrummen bor den sanning som jag ofta jagar.
Då jag reser här i minnets tid,
kan min dag,
bli flera dagar...

Och när tiden inte längre finns,
finns min dagbok mellan rum jag minns
i ett mellanrum
jag lagar.
Jag lagar rum och äter tid,
Och i detta rum jag finner frid.