i poesin jag finner tröst

den är min inre röst

den ur hjärtat talar

ljuder i poesins salar

tankar och känslor blottas

de ibland också brottas

att alltid på känslan lita

att inte låta sinnet svika

poesi är som ljuvaste musik

med en sällsam retorik

där orden blir till en melodi

med ett stänk av melankoli

poesi kan livet förgylla

det vill jag gärna hylla

när hjärtat längtar ut

när längtan inte står ut

då briserar alla känslor

kommer alla frågor

var allt bara ett skådespel?

ägnat åt att dölja alla fel

då är poesi en tröst

när i bröstet det är höst

men poesin den lever kvar

den är det bästa jag har