16. Det levande slottet
Jag glömde bort dig.
Förlåt.
dina rödmålade bräder
din vida öppna planlösning
dina plastgolv och tapeter i nittiotal.
Det fanns en tid då du var hela min värld
en tid då du var levande
ett levande slott.
fastän dina rum gapar tomma idag
och dina möbler vittnar ungkarlslya
finns där spår av oss
och en annan tid.
det finns spår av min barndom i tuschpennsstreck på väggarna i förrådet
det finns spår av henne i inredningens dekorationer
det finns spår av alla somrar och alla jular och alla spring
över plastmattorna
i fläckarna i gräsmattan
en övergiven och sönderfallen träkoja i skogen
Och fastän ni lever en annan tid nu
med andra namn i er familj
finns där spår av oss
i förfluten och förträngd tid.
Men jag minns er allihop.
jag minns hur ni formade mig
hur er existens kändes i mitt inre
Jag minns hur ni höll mig
bar mig
Jag minns hur saknade ni var
hur älskade ni var
Jag minns
minnet av en familj.
I ett levande slott.
Och hur ont det gör att minnas.