LINKÖPING SOM KULTURSTAD

När kulturen försummas
kommer folket fördummas

Verbet är "nepotisma"
vilket innebär att lisma
så att vår lilla stad
blir något mindre glad

Stadens starke man
gör sin dröm sann
som är en plastgran
i centrala sta'n

När himlen är mörkblå
kan ingen Kulturpuls slå
och barnen tynar bort
i en slags själslig abort

Snart grävs det en grop
som fylls med snabbspår
Där sitter nog en hop
som väntat i några år

När stadens kulturbad
håller extra stängt
blir ett bad i choklad
ej längre nå't befängt

När Arbis byter kostym
från sin rosa till en gul
görs kulturen anonym
och byggnaden blir ful

När Gröna hissen når botten
är det publiken som fått'en
smak av gammalt plagiat
som luktar unken spenat

Stadens Riksteaterförening
har drabbats av försening
Men vem är att klandra
Dom älskar ju varandra

En styrelse kramas
Huvuden slås ihop
De möts i pyjamas
i dumhetens grop

De släckte stadens filmsalonger
Nu sitter borgarna i små stugor
endast iklädda sina kalsonger
och leker med lortiga flugor

Nu tystas torsdagstoner
för vinterljusets miljoner
Så syns en borgarbracka
ska kulturen inte tacka

En KD-politiker
som ej har någon koll
låtsas vara kritiker
för att få kontroll

I akademins ankdamm
kommer ingen fram
och folkets bildning
badar i inbillning

När kulturjournalistik
låter sig gå i ledband
blir staden ej unik
utan en smutsig strand

Stackars Berry Struts
kastar denna smuts
och sina fula ord
på samtalets bord

När Corren beskyller mig osant
och kväser en kulturdebatt
Då är kulturen inte intressant
och debatten faller platt

När chefredaktören svamlar
är det sanningen som ramlar
mellan logikens stolar
och Corren som förlorar

Våran medieombudsman
är inte bara jävig
utan gör så gott han kan
för att vara jävlig

När logikens argument
bemöts med åsiktsfusion
kallas det som hänt
för en kärlekssuggestion

En polariserad debatt
tvingar oss för övrigt
till falska hånskratt
vilket känns bedrövligt

Om dikten trampar på tår
som blivit ömma
är det öppna sår
som nå'n vill gömma

När någon kräver censur
får friheten inte rum
och Linköpings kultur
blir instängd och dum

Om vår tids kultur
krymper och blir liten
föds vilsna vilddjur
i en dröm som är sliten

Barn kan endast växa
av kulturens sanna läxa
Om kultur görs till lek
är detta de vuxnas svek

Så Laurie Anderson och Odell
isoleras nog i ett väntrum
när en mörk och kulen kväll
fyller Linköpings centrum