Allt, allt är utanför.
Inget tar sig genom membranet.
Det som blir sagt, är endast ett ihåligt eko.
Allt som kan tydas, är grumligt likt en damm.
Inget kan man se förutom suddiga skuggor.
Allt som kan sväljas är smaklöst.
Det finns ingen distinkt arom.
Allt som går att lukta, är utan en obehaglig odör.
Eller behaglig nostalgi.
I denna verklighet råder ett monotont mönster.
Som repeteras dag ut.
Det vidhåller den illusion som är våra liv.