Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Solstråle/ Eva Åberg och efm/ Evelyn Falk Möller ... De möttes oväntat över det gemensamma. Samma utgångspunkt i tankarna. Med olika liv helt skilda åt. Inte en gemensam fysisk stund de haft. Ändå fann de gemenskapens ljus.


... Ett oväntat möte...

 

 

 

De möttes oväntat över det gemensamma. Samma utgångspunkt i tankarna. Med olika liv helt skilda åt. Inte en gemensam stund de haft. Ändå fann de gemenskapens ljus. På nätet... Men det kunde lika gärna varit ett väntrum där två personer möttes på en akutmottagning... Och satt där i ovisshet och väntade på när läkaren skulle komma... Fantastiska möten sker på akuten, ni skulle bara veta...

Men dessa två... De åkte aldrig buss tillsammans eller möttes i en närbutik. Där oftast de där spontana mötena dyker upp som genererar i en slags samyta att dela. Där utvecklas med tiden en hel del vänskap i stort. Detta var något annat. Ingen tänker kanske på beröringspunkterna som ger igenkänning hos varandra. Att de finns där i orden... Samklang möter ljudet av harmoni... Berättarjaget möter läsarjaget. Där uppstår stundom ljuv musik...

Det hela började med att den ena skrev en dikt i internetforumet poeter.se...

Citat efm/ Evelyn Falk Möller:

..."-Titta alltid efter ljuset i alla som du möter
och bemöt de som om det är allt du ser."...
slut citat

 

Eva - Fantastiskt manat! En god maning! Seljuset i din nästa! Solsken till dig!

Evelyn - När man väl inser att vi alla består av ljus, (inuti ett tunt skal) är det inte svårt alls... Jag uppfattar att det kommer från ögonen :) När våra ögon möts... är det som att vi, i ljuset utbyter en ström av ordlös urgammal information om, säg en högre makt men det är inte riktigt rätt, med varandra. Men något åt det hållet. Fast vi pratar om helt vardagliga saker... utbyter vi denna medvetenhet med varandra. Och vi känner igen varandra, känner släktskap, på något underligt vis. Det är lika fantastiskt varje gång det händer

Allt det här händer ju inte  med varenda människa  jag möter, men ljuset ser jag i dem allihop.

Eva - Ja ögon... De som ser oss... I tacksamhet i ljus... Där speglar vi nog oss själva i önskan att bli sedda, så när vi möts av blick som ser, som själva längtat bli sedda för just så enkelt, i det man är i, inte då dömd, inte förväntans dömd, att sättas i det ljuset att se och bli sedd. Upplevelsen av när detta vexelverkar se - när någon se att du ser, då seendet blir sett - att "du-spegeln" kontra "jag-spegeln" nås av samma önskan/längtan, ja då vet man ... Som i Lars Lerins lärlingar, där i den serien blir detta extremt talande och tydligt, att bli sedd är allas längtan, liksom att bli sedd i att man ser, då uppstår det där överförandet av ljuset, seendet...

Håller helt med dig i att det är viktigt ... Seendet - reflektionen - spegeln...

Evelyn - Åh du sätter ord på precis det jag känner, upplever. Tack så mycket för det. Den är ljuvlig... känslan... euforisk... när det händer förflyttas vi till en alldeles egen värld av ljus, värme, samhärighet, gemenskap, trygghet, igenkännelse... att vi har upplevt det här förut. Själarnas gemenskap... Mitt i vardagen...

Efter sådana upplevelser är det omöjligt att inte se ljuset vi har... vi består av... vi sprider omkring oss... som omger oss... varje människa. Det har inte med sex att göra, inte religion (även om många kanske söker tryggheten i den, för det är en mäktig upplevelse), inte politik. Det har ingenting att göra med att vara människa. Jag vill gärna koppla ihop den med att att vi är odödliga själar, varelser som levt många inkarnationer... Men det är bara för att det är en förklaring som verkar funka för mig... :)

Eva - Jag tror på din förklaring som en utav de alla. Ja, för den är i alla delar komplext bottnad i urgrunden inom oss. Likaså mänskligt är också mängden människa, mängden människor och de kombinationer, kopplingar mellan alla oss själar... För det sker även utan ögonkast, för även i orden kan man omedelbart känna detta är jag till, vilar jag i, finns jag till i, existerar jag i, begriper jag i... Liksom i pupillens mitt nås det och söka det öppnandet för mottagande - att finna sig vara sedd och väl emottagen... Detta är en viktig del av poesins väsen dessutom, poesi betyder ljus och liv för så många... Den omedelbara kommunikationen med jaget, själen, anden, kroppen som med några få ord kan leda till en förändring i en människas inre...

Evelyn - Ja, du har rätt, för hur många gånger läser man inte något, hör en sång, en melodi,upplever med huden i vinden, susandet i trädkronorna, fågelsången, i tystnaden... jag kan räkna upp hur många saker som helst där vi uppnår samma känsla av fullkomlighet, gemenskap, samhörighet utan att vi i första hand använder ögonen... Vi är kännande varelser, iniutiva, fantasifulla... som jag tycker; magiska varelser som lever i en magisk värld. I ett universum, på en planet som är förtrollande vackra och unika... Men att många är så vana vid det, att de inte ser det.

Jag ska säga dig ärligt, att jag blir så innerligt glad över att du vill läsa mig och att du tror att det jag har att säga är så betydelsefullt, att du vill läga tid och energi på att få det begripligt. Jag är novis på detta...

Eva - Nej du är ingen novis - du har precis som jag tänkt hela livet! Det är responsen du saknat och en medpoet som vill och ser, och som varit i dina skor... Det vill säga inte fattat man är något mer än man i stunden känner till...

Evelyn - Du har rätt, och klartänkt är du... någon novis på att tänka, känna, skapa och l e v a är jag inte. Nu känns det bättre inuti (tänkte att vad sjutton kan jag bidra med), men tänker nu min underbara vän däremot, som du så klokt säger... är jag novis på positiv respons (negativ har det funnits hur mycket som helst - stora hav att ösa ur)...

Eva - När vi blivit missförstådda blir vissa rester av det kvar. Med år av missförstående omgivning förändras ens förhållningssätt till den man själv är inför omgivningen. Detta är uppväxtens omständigheter. Till exempel mobbing, nedgörande fostran eller olycka gör att jagets insikt om sin förmåga levt i ett slags utanförskap. Då när något eller någon hindrar en att få ha tillgång till sitt ljusa fina själv, är det lätt hänt att livet tycks som om det inte tillhör oss.

Evelyn - När man finner ljuset inom sig själv, lyser man inte bara upp sin egen väg, man lyser även upp vägen för de man möter... När man funnit sitt eget inre ljus, ser man det hos andta också...


Därför gå i vetskap om och känn med förströstan att ljuset är med dig!

Solstråle/ Eva Åberg och efm/ Evelyn Falk Möller

 

 




Övriga genrer (Drama/Dialog) av Evelyn Falk Möller VIP
Läst 115 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2020-12-29 19:28



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Evelyn Falk Möller
Evelyn Falk Möller VIP