I

Det växer inga rosor

i ditt vinterlands rabatter

ingen badar naken

i vikens svartdjup

när snön faller

allt är ändå

din brinnande eld

du som är hon

som möter honom

i dina varma dungar

du som kysser

och får rosen att blomma

mitt i det vita

mitt i det blöta

mitt i landet ingenstans

II

Dina fötter

i hans mjuka händer

din rygg en tavla

där hans fingrar målar

en labyrint i rött och svart

dina bröst

som äppelblom och vin

från söderns Rioja

III

Klär dig sedan

till balen på slottet

och till natten därefter

under vinterns bolstertäcke

i den doftande rosens namn

när han som är

blir din