Bland boktravar, udda glas av kristall och mosaik och så vinteräpplen i en trälåda på nedersta hyllan i skafferiet, där finner jag mig. Papperspåsar med lök och sötpotatis på diskbänken, en bronsstatyett i yogaställning med toppiga bröst, brevsprättaren med sirligt mönster som kom med hem från Korea. Och guldpapper från chokladkulorna. De jag inte skulle äta. Jag sa en gång att jag tänkte mig som ett regn. Jag tror det är konfetti. I glada färger. Jag är en sådan som plockar fram utan att ta undan, allt jag älskar ska finnas nära. Minnen, mat och dina händer. De som aldrig slutade älska mig.

Barn viker pappersbåtar av rosa tidningar och släpper dem i ån, jag tror det är New York Times, eller en annan tidning med gammeldags typsnitt. Det är möjligt att jag lever i fel tidsålder för att passa in. Och det är möjligt att jag nu ska sluta försöka.