summan av alla ord är inte mycket att minnas
ändå bemödar jag mig att bokstavera kvarstoder
så att du någon gång kan förstå mig
jag gräver fram metamorfosers avlagda hudar
av dem syr jag höljen
de skimrar som pärlemoögon i den nedsläckta skogen
formlösa men pansarstarka
jag måste göra kuvöser, räddningsenheter
till dessa för tidigt släppta minnen
de rör sig nu som groteska foster
i livmödrarna ute på mossen
på det nattsvarta tjärnet vilar framtiden
som odjur i kokonger
i den obeträdda marken kapslas liven in
i kupor som liknar glas -
när tiden är ute ska jag försiktigt
krossa kupolerna
jag ska se kräldjuren sammansvärja sina drakslamsor
bli en gestalt
mäktigare än mina demoner
som ska avkläda sig allt mörker
måla skogarnas horisontlinjer i sin avgång
med alla färger som svärtan låtit gro