Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

i solens frånvaro

 

väl uppe på avsats med milsvid utsikt

skälvande av rädsla

rör jag mig prövande på halkans tjälmark

ända fram till ravinens rand

för att möta försvinnande vyer

på utklippan har blankisen lagt sig

runt en uppkäftig tuva gräs

stormpinad köldnupen orörd

en ingivelse ville så gärna plocka

den där knippan fjällfryle

och bära den hela vägen till dig

hukar mig för vindars piskor

insikten kommer

grässtrån går sönder så lätt och blir skräp

och egentligen ville jag stå här med dig

där det kämpande livet i motvind och kyla

klänger på kanten till avgrunden

och upptäcka helheten tillsammans

 

jag vänder om

klättrar tomhänt till leden igen

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Fri vers av Per Rydberg
Läst 190 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2020-12-30 13:44



Bookmark and Share


  Larz Gustafsson VIP
Solen LYSER verkligen med sin frånvaro nu.
Ultratrist!
2020-12-30

    Lena Staaf VIP
Jag är där med diktjaget, känner vinden och gräset och klippan, ödsligheten, faran.
2020-12-30

  lodjuret/seglare VIP
Jag vill kunna läsa texten av egen fri vilja samt med bibehållen känsla av tycke och smak.
Ändå kommer jag på mig själv med att fängslas av orden i texten.
Låta mig fångas av den, likt vore den ett utkastat nät att låta sig fångas i.
2020-12-30
  > Nästa text
< Föregående

Per Rydberg
Per Rydberg