Århundraden gömmer sig
i min migränaura
och Bachs juloratorium
Ångesten är en bedövad tanke
och min rösts korta eko
Huvudvärken
kommer som en lättnad
Close me down
or open me up
Jag kan inte lyssna samtidigt
till P1:s årskrönika,
dammsugaren
och egna fritankar,
med blicken flammig
av post-aurafält
I dödsaningens rockskört
flimrar böcker
som mjällflarn
från den yttersta tidens axlar
Ett kaffeupptjackat hjärta
hackar
som en gammal Massey Fergusons
tändkulemotor
på andra sidan sjön,
på andra sidan halvseklet
Garderobsdörrar knäpps igen
bakom stängda dörrar
Skivbolag
står som dammiga kulisser
i gamla tider
Matlagning
slamrar inte bara
i gamla journalfilmer
Ibland kryper kvällen ner
över intertextualitetens bredsida
som aftonsolen
över taggiga skogshorisonter
Den sena kvällens skrän i svart,
skrik i vitt,
odlar konkret poesi
i traktorord
och industriutläggningar,
men tynande kamrater suckar sudd
över dubbla otydligheter
och frätande narnyanser
Skivorna står på repeat
fastän alla har gått / somnat / dött
Migränartefakterna
står som korta skrin, oranga kilar,
kosmiska ljusfenomen
Timmarna mosar ihop
i blidans blötsnö;
en möjlig radering
av Rune Lindblad
Alla tankar strandar
Varje förmiddag förlängs livet
några timmar
Varje natt knappas det in
på drömlöshet och djupsömn
medan migränartefakterna slår ut
i grälla cirkusaffischer
och pumpande häst- och kattansikten
Energiflöden trycks ut
i gamla stadsplaneringar
och 50-talets lödda kretsar
Det som inte kan ändras är tryggt
Morgonen spänner vaderna
Jag undslipper mig
ett multilingualt stön
Lite skidträning
kan rättfärdiga en hel dag;
lite dagboksrecitation lika så,
men särskilt i kombination
men kom inte inför mig
med dina tråkigheter;
jag har bättre problem än du