SKVADERN

Det svävar en skvader
över en östgötsk stad
Han ger vissa spader
men försöker vara glad

Han ser ner på Stångån
med en tår i ögonvrån

Staden var en gång hans
Det var där han fanns

Han minns sin gycklargestalt
och får stigande ångesthalt

Nu sprider en hönsförening
med ett nypon i sin hals
en doftande förorening
i något som liknar en vals

Föreningen tål ej besiktning
och saknar därför riktning
Den rör sig i en spiral
som är liten och skral

Men en gång varje år
döljer den sina sår

Skvadern flyger högre upp
för att slippa höns och tupp

Dom som bara kan vandra
när dom har varandra

Skvadern tittar åter ner
och domen faller hård
när ingen i sanning ler
och han behöver vård

Stadskulturen är kall som is
och liten på ett instängt vis

Han släpps ej in i dess kyla
Nu börjar skvadern yla...