och ur högtalarna strömmar så en låt
den påminner mig om någonting
som jag har hört förut

den rinner ner till golvet, som ett sjok av kylig luft
och växer upp längs väggarna
den påminner om armar
som sveper in mig i en filt

den sträcker sig mot taket som ett bladverk
förgrenar sig i mörkret sväljer ner
ett korsstygnsbroderi i magen
med motivet nostalgi

för värmen från din kropp
påminner mig om någonting
som jag har känt förut

det liknar nästan rosor, det som viskar
go along with thee
som väver trådar kring oss, likt ett draperi
what have you, what have you...

dessutom detta i coronans tid!

Ett par dagar senare möter jag min finska granne, hon som jag har slutat hälsa på
Hon blickar ner i barnvagnen på ett sätt som jag först inte känner igen
men senare identifierar som längtan
Minsann, kärringen

Vid något annat tillfälle passerar jag en gata där jag en gång har vaknat upp
Jag börjar då leka med tanken att springa förbi alla adresser jag har vaknat upp på i den här staden
men gör ett snabbt överslag och förpassar genast idén, jag har sprungit flera mil redan

och detta bara idag
ständigt detta för mig hit, att jag åtminstone ville något.