LERDUVAN

Han håller den
mot sin mun
Den är hans vän
Dess röst är tunn

Han är ensam av sitt slag
Lergökens sång är svag

Han går över en äng
mot sin sista säng

Han vandrar bland
korp, dront och and

Han stannar mitt i natten
för att kasta sin lergök
i träskmarkens vatten
och går sedan upp i rök

Detta hände faktiskt redan
för trettioniotusen år sedan

Men någon talar än
Det är neandertalaren

För ur denna träskmark
hörs lerduvan stark

och är tidlöst evig
och därav synnerligen unik
och är därför helig
och kallas träskmarksmusik