Det gryr
Jag
Finner mig själv
Blötlagd
Yrvaket finner
fumliga händer

Att
är något annorlunda

Huden känns liksom knottrig och hård

Tung som en kvarglömd yllevante på en bänk i regnet ligger jag kvar

Dagen vill inte börja
Tittar ut
Det droppar
från allt

Jag
Vaknar till en mättad värld
drypande
Till bredden fylld av längtan
Marinerad i drömmar
Och
Återhållen vrede

Avsaknad
Avskalat
Liv

Känner hur det
Stinker i gyttjan
När det inte rör sig i någon bestämd riktning
Samlas drivved och bråte
i grenen

En plaststol
Repstumpar
Flygbiljetter

Vattnet forsar
Men överallt brunt
Skitigt
Himlen ger oss ingenting
Annat än det blöta
Vägen blänker nedanför fönstret som en stor fet ål

Jag drar upp täcket
Somnar till men väcks av att jag står i en stor lerpöl. En död kropp vänder sig plötsligt i vattnet bakom mig och skapar svallvågor som gör att vattnet rinner ned över mina stövelskaft.
Kylan mot tårna. Ett ansiktslöst huvud som stirrar tomt mot mig.
Mina fötter är fenor.

Jag fäller ut vingarna och väntar på att de ska torka.
Tänker att endast ett bevingat blötdjur klarar detta