Skuggor har ingen doft

men i det svarta anar jag

konturen av henne

som jag mötte och aldrig lämnade

och jag känner elden

i handens minne

av de tända ljusens speglar

i ögonens svarta sjöblänk

Längesedan, och jag vet

att bara tanken på det som var

förvandlar och förnyar

att skuggan har sitt namn

och jag en väg för mötet

längre fram