när jag tog av runt hörnet
blev natten till dag på en sekund
bakom mig var mörkret tjockt som en vägg
jag rörde vid det
sammetsmjuka
visste säkert att jag stod i ljus
kände mig transparent
avtecknade mig som kritan
som suddats ut efter en dags undervisning
du gick förbi salen
precis som molnen
och jag blev kvar
och väntar fortfarande på
att bli läst
medan solen bländar ut mina sista
skepnaders svaga streck
och velourväggarnas täta dunkelhet
vill famna gatljusmötet