Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag tappade bort mig själv

Jag tappade bort mig själv.

Vaknade upp en dag utan att veta vad jag levde för,

Såg mig omkring och kände mig förvirrad,

Alla var påväg någonstans men jag ville bara försvinna.

Försökte prata med människor för fylla ett tomrum, utan framgång, kunde inte känna ett

Jävla. Fucking. Ting

Måste jag skada mig själv, låta blodet rinna för att bevisa att jag är en människa?

Varför ljög ni för mig?

Den värld jag är programmerad för, existerar inte

Hur ska jag funktioner, kunna leva?

Det var som om ni satta upp mig för att misslyckas, gav mig verktyg som inte fungerar,

Nu skrattar ni, låter mig hånas för nöjesskull.

Men trots alla oddsen kämpar jag emot det svarta hållet som jag dras emot, jag vill hitta mig själv

Jag vill överleva.

Utan något val var jag tvungen att lämna denna värld, stänga ner mig och vända ryggen till allt jag trodde var sant,

Befann mig i ett mörker, under en dödstystnad.

I min ensamhet kunde jag sakta men säkert hitta pusselbitarna, delar av mig själv som jag inte visste kunde existera.

Jag tappade bort mig själv

Men nu vet jag att det ena inte kunde leda till det andra,
jag behövde falla, ifrågasätta allt, känna smärta,

För att kunna dra mig till andra sidan.

För att kunna hitta mig själv.

För att kunna bli en stark kvinna.




Bunden vers (Rim) av Nicki
Läst 168 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2021-01-03 00:27



Bookmark and Share


  Stisse
En stark och viktig text. Den väg du beskriver för att hitta sig själv och sin styrka måste gå den väg som du beskriver. Visst är det smärtsamt men det finns inga genvägar. Bokmärkes.
2021-01-07

  Gin83
Väldigt berörande och starkt
Känns som att den skrevs i en känslosam stund och man märker verkligen hur känslorna ligger utanpå orden
Den kändes ärlig och okonstlad

Starkt
2021-01-03
  > Nästa text
< Föregående

Nicki
Nicki