Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hemman

Ormbunksbladen rullade till bruna cigarrer
vissnade fjäderpennor, stjälkar av mörkt guld
mot fasadernas lavgrå tegel
där regnet tecknar besvärjelser längs ödsliga fönster
tills språket, uppspärrat och kornblekt, saknar ord
en sång av fågel / där själva gränserna slumrar
runt din rämnande kropp
där vad som helst kan ta sig in / och slå rot




Fri vers av Grävling
Läst 204 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2021-01-04 12:11



Bookmark and Share

  Maja Ivan
effekten av ett kornblekt språk utan ord och sedan i det en möjlig ombörjan. Vackert och svårt att ta in att våren erövrar något kapitulerat.
2021-01-05

  helenita VIP
Oj oj oj... Applåd!!
Du är lysande.
Här har man mycket att lära

2021-01-05

  Solstrale VIP
Wow vilken vackert tänkvärd läsning. Språket, regnet och roten, det födde kreativa inspirerande tankegångar! Tack!
2021-01-04

  Kajan VIP
Målande beskrivet om det flagnande som är på resa tillbaka till naturen.
2021-01-04

  Ulf Carlsson VIP
Som dämpat kolorerade ikonostaser eller förrädiska men lockande potemkinkulisser står gamla ödehemman och förfaller i landsbygderna.
"Hemman" målar upp känsloläget hos betraktaren; sorg, saknad, förgängelse.
2021-01-04
  > Nästa text
< Föregående

Grävling
Grävling