ur källan jag dricker för att känna
kastar bort tyngden som sliter isär
jag försöker att lämna dörren öppen
så att solen kan komma in och
jaga bort oron och frustrationen

men mina tankar gräver gropar i oändlighet
fyller dem med mitt taggiga mörker oavbrutet
begraver bristfälligt det där som uppstår i vanmakt

den vardagliga rytmens förutsägbarhet
den som bär dagarna till andra sidan
jag behöver den lugna existensen
makten att forma livet, en blå himmel
där fåglarna flyger efter egen förmåga
där tankarna bygger, i stället för att rasera

men självdestruktiviteten bidar sin tid