Jag är utträngd
ur mörkret

in i kroppens flyktförsök,

över knäleder
och höftparti,
genom ryggradens rassel,
till ett fåfängt hopkryp
långt i tankemödans huvudskål,

avsagd av allt annat,
trängd i individualiteten fångstgrop,
selad och sadlad
i stjärnsåddens kast
över skyn