Hans närvaro måste få varje man att skämmas för sin storlek. För med sin imponerande längd vandrade han likt en jätte bland alldagliga män.

Denna genetiska fördel kom dock inte utan nackdelar. För detta hade gjort honom fullkomligt och obotligt självupptagen. Ständigt sökandes efter någon, ja vem som helst, bara denne var villig att lyssna.

Han led onekligen av svår manlig hybris.
Men där fanns också något mer.
Sorg och ångest skymtade bakom bruna ögonfransar.
En blottad akilleshäl.

Cigarett efter cigarett fick sätta livet till mot hans läppar. Medan den akademiska svadan som rann ur honom likt en vårflod vägrade upphöra.

Det fick mig att vilja mörda...
och förföra.