Numera vistas jag i det förgångna,
åtminstone allt oftare än förr.
Numera kan jag öppna minnets dörr
och innanför finns mina dagar fångna.

Förr var jag i det kommande, framtiden
och tänkte inte mycket vad som var.
Jag fantiserade om framtids gröna dar.
Nu inser jag att tiden är förliden.

Jag är idag produkten av igår,
av det som såddes förr i levnadsgrunden.
Det blev ju mer än bara det för stunden

och jag kan minnas många goda år.
Min levnadsskörd ligger i tiden bunden
och Såningsmannen är ju den som sår...