Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Retrospektion.


Telefonstolpen


På kvällarna samlades vi barn
runt telefonstolpen på gathörnet
framför apoteket.

Trästolpen som sjöng klagande.

Möbeltillverkarens pojke
lade ibland sitt öra mot träpålen
och hörde dess klagande sång.

En gång såg han
därpå en metallskylt
som gjorde reklam
för medicin åt kvinnor.

Han berättade
att det var hans syster
som grät i stolpen.

Nu, tjugo år senare,
har alla dessa barn vuxit upp.

Bara jag stämmer fortfarande
upp klagosång på kvällarna,
liksom den där trästolpen
på gatan.




Fri vers (Fri form) av Koloristen
Läst 281 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2021-01-07 08:07



Bookmark and Share


  Jeflea Norma, Diana. VIP
Som barn har vi många ideal. Istället för att njuta av livet lever vi någons liv. Det vill säga våra föräldrars liv. Sport, dans, måleri, engelska och franska lektioner ... Så här glömmer vi att vara barn. Och barndomen är spelet att gömma sig, fånga, geten ... Barndomen måste levas som Nica från fantefan a Petra, och inte vid datorn.
När vi växer upp vaknar vi upp och frågar oss själva, som i Eminescus poesi: ”Var är du, barndomen, med din skog, allt?
2021-01-07

  AiA Maria den fria
Tack!

Sinnligt
berörande
i vardande
Introspektion

Tack!

SOL!



2021-01-07

  alicja lappalainen VIP
tycker om diktens höga sensitivitet
2021-01-07
  > Nästa text
< Föregående

Koloristen
Koloristen