tankar på flykt
när tankarna blir för mycket
gräver sig igenom själen
bortom mitt medvetande
nedanför de begravda känslorna
djupare än vad kontroll kommer
de tar över mitt väsen
tynger mig nedåt i djupet
får mig att implodera
tvingar mig att explodera
utan någon öppen utgång
jag kan inte längre andas
de kväver mig inifrån
skuggar över min vilja
immar igen fönstret till själen
kondenserar till tårar
de vill nå ut till världen
genom skrift eller tal
ett desperat skrik
även om ingen lyssnar
ändå vill bli hörd
genom ett skört skal
ett vackert glädjefyllt leende
målad med precision
en fager mask av porslin
med igentäppta sprickor
de utforskar varje kanal
varje ven och artär
letar förgäves i labyrinten
springer omkring utan skor
får inte väcka mörkret
bankar med all dess kraft
på dörren med gyllene skrift
bönar och ber för utgång
medan mörkret kommer
smygandes bakom hörnet
trots detta är dörren låst
nyckeln har tappats bort
i en forntida nutid
där döda ögonblick lekte
och solen bländade skuggorna