De möttes vid ett
vägskäl någonstans

Han var på väg
och hon var ur balans

Han gick med fasta steg
mot givet mål

Och hon fäste villigt
sina spår i hans

Som verkade va stadigare
och i balans

De följdes åt på gott och ont
Som livet för de flesta är

Men trots alla olikheter
och besvär

Så började de alltid om igen
Vid varje vägskäl någonstans

En vildvittra
och en vandringsman