Av hänsyn till de postmoderna kraven
skruvar jag härmed ihop ett nytt språk
mindre fyrkantigt
fluffigare
inga dikter trivs i trånga skjortor
moln i hängselbyxor av galon

min blåa cykel är stulen
av någon nybörjarpoet
med färdiga rim på pakethållaren
sjuväxlad meter och sonettklocka
Vad skall jag skriva nu
när änglarna redan ropar på flera bottenlösa verser
att drunkna i

Mina gamla poem flyter snart som smältande is
i Bottniska vikens april
bleka narcisser i en galvaniserad tvättbalja
men ännu kramar mig i vinterns kristallkrona under
kall sidenhimmel
alltmer o(be)tydligt skruvar och muttrar
min nya IKEA-poesi
efter klassicismens förlorade manualer