Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Samarbete Solstrale/Eva Åberg och AiA Maria den fria. Tack!


STRÅLar speglar reflektioner



Eva - Varför värjer vi oss... allmänt sett... Liksom värjer oss emot orättvisor, väcks till reaktion i avsky, eller kanske väljer att blunda? ... Vidare värjer vi oss stundtals emot goda råd, är det för att de känns svåra att ta till sig? Kanske är det så svårt att ändra på sig att då väljer folk kanske att avstå ett gott råd? ... Vad är det för mening med själva "värjandet" och ordet värja sig i svenskan vad kan det mer betyda?... Vilken mekanism i varat är det som får oss att avvärja förändringar, och hålla fast vi gängse görande... ex "så som vi alltid gör" eller "så säger traditionen". Så vad är det som får oss att avstå förändringen egentligen!? ...

Maria - Tack för livsavgörande frågor- ja i alla fall för mig. Jag väljer att dela ur mina egna erfarenheter - känner och tänker att jag endast kan veta vad som är sant för och i mig. Inlärda tankemönster och tidiga erfarenheter av att inte kunna eller få påverka det som utspelade sig i mitt liv skapade min roll som offer för slumpartade smärtfyllda upplevelser i mitt liv. Upplevelser som jag bedömde som av ondo, som var helt utanför min kontroll och som jag inte alls såg att det fanns någon mening med. Jag lärde mig tidigt att livet går ut på att kämpa, stå ut och stå emot - rädd för kommande - i livets innehåll - i ständig rädsla för att inte räcka till. Under min uppväxt återkom jag ofta till att jag var annorlunda ja, att jag nog hade hamnat i fel familj. Jag kände mig aldrig hemma och mitt språk som kom ur känslor snarare än ord bemöttes med starkt och fast-ständigt motstånd. Jag såg om inte alltid så i alla fall allt som oftast en sanning som motsade det som uttalades. Jag vet idag att det kommer sig av att min kropp bär ett sanningsgehör. Jag känner i mitt hjärta - min kropp när något är sant.

Jag tänkte och tänker fortfarande annorlunda tankar och jag älskar att utforska, tänja och och tänka nytt. Tankar är enklare att sätta ord på än känslor i alla fall för mig som inget språk för känslor tilläts använda. Visst testade jag om och om igen men det fanns alltid någon annan som talade om att jag kände fel eller skulle bortse från det jag kände.
Rebellen i mig har avstått många ”goda råd” då min upplevelse tidigt var att ”goda råd” som utdelades utan att vara efterfrågade endast gjorde våld på hela min varelse. Mitt hjärta har alltid talat sanning-ALLTID! Jag har här ingen intention att lägga skuld på att någon gjort fel jag uttrycker endast att jag ser vartifrån mitt inlärda kommer ifrån för att i förlängningen finna vägen till mitt hjärta - fritt från hinder som i tex ”goda råd”. Sammanfattningsvis så är svaret på frågan vad jag värjde mig emot: Ensamhet och min egen kraft i sanning.

Eva - Jag känner igen mig i dina erfarenheter. Nu lärde jag mig något nytt. "Sanningsgehör"... Det ordet berör mig djupt! Känner detta är så som livet kan ha gjort även mig. Medvenheten om omvärldens vara som existens att fjärma sig eller värja sig från ens just direkta omedelbara uttryck i känslan. Kanske det är ens inre musik att uttrycka sina känslor omedelbart och äkta... Kan det var det som fått så många att rygg för ens person... I det fall som gäller dig känns en del igen även hos mig. Vad jag önskar vore att ljuset spred sig in mellan människor för att ge dem friheten, att se, välja och formulera sig. Många vänder sig ofta till mig om råd, som de sällan anammar när de får. Men jag tänker inte jag har den makten att välja liv åt andra. Men att de bad om ljus och vetskap tillika råd gav mig en bekräftelse som jag inte fick som barn. Att jag duger så som den jag är, ja annars hade de inte frågat mig tänker jag...

Maria- *ler*... mitt livs tema-människor på rad som behöver, begär, vill ha och kräver min hjälp. En ”sanning” jag tidigt lärde var att jag var satt på jorden för att göra allt för alla andras bästa. Den ”sanningen” kostade mig livet både bildligt och talat. Jag mötte längs vägen inte bara en utan flera övermän med betoning på män som krävde allt och det kvävde såklart mig.
Jag fick gåvan att fysiskt dö för att sedan som i ett under (och det är ett under) vända åter till livet. Min verklighet är sedan dess ”upp o ner vänd” och jag är det jag älskar-LIV och delar med glädje fritt från hjärtat fri från behov och begär att få något tillbaka. Jag är icke längre det jag ”gör”-jag är fri att VARA den jag ÄR...och det är ALLT. Reflekterar över det du delar om när någon ber om råd. Jag ”ser” ofta att människor söker sig till lika/samma -som i att vilja ha/få medhåll dvs bli bekräftade utav någon som vet allt om hur livet är...ofta är temat”livets meningslösa jävligheter”... mer sällan -livets möjligheter. Själv gjorde jag alla val ur rädsla - först.
Innerlig glädje inför att här få dela dess motsats. En viktig del dock att även dela det mörker som krävdes för att till slut finna ljus att sända ut och dela.

Eva - känner medkänslan med dig! Det är gåvan livet vi gett. Förvaltandet är det ingen som oss lär... Jag dog jag med fysiskt på, riktigt dog, men räddade livet på mig själv, i ett under... Att se djävligheterna, det att uthärda dem, och jag lärde... I framtiden då behöver vi färdigheter av alla de slag. För de som lever intill en kan man aldrig riktigt veta vad de skall hitta på. Vi kan göra mycket själva men aldrig värna oss emot överraskande påhopp, dvs det går inte att förebygga! Den gemensamma erfarenheten är nog inte alltid i det som när maka söker kaka. Vi alla söker frid och ro, tillika inspiration i äventyren... Men jag tänker även att det är en befrielse i känslan att finna avkoppling i individer som är beredda att släppa taget, har släppt taget och är öppna för att gå vidare efter man rest sig från ett högt fall...

Maria- Känner att vi nu rör oss in på för många en ”laddad mark” och ett så stort område så att det ”kräver” minst en bok. Ord är begränsande ibland och det är ibland som bäddat för ”missförstånd” men jag vill här göra mitt bästa för att printa en enkel bild av det jag ser. - Min upplevelse är inte att meningen med livet är att gå i ”livets hårda skola” min sanning är att jag är här för att minnas allt jag vet och därigenom väcka liv i andras sanna ljus. Jag ser ingenting som slumpartat utspelat sig i mitt liv. Visst kan det vid första anblick tyckas ske random grejer men...bandet går på repeat tills jag öppnar ögonen och ser.
Du delar om plågsamma upplevelser som jag känner med dig i och som jag å ena sidan kan beklaga att du behövt uppleva men myntet har en annan sida också. Den sida visar mig att när något utspelat sig tillräckligt många gånger ja då får vi nog. Får vi inte nog av egen kraft så tar kroppen stopp istället. Ser du hur jag menar?
Jag sänder inget tack till de som utsatt mig. Jag känner med ”dom” som lever liv i mörker och jag sänder i tanken ljus. Jag bär tacksamhet inför att jag nu ser och vet min del. Inte som i vem eller vilka som bär skuld utan som i vem som har ansvar för vad. Jag har och tar ansvar för mig. Punkt!
Förståelse leder till förlåtelse inte bara till andra utan även till sig själv.
Kan vi påverka framtida ”påhopp”? Ur mitt perspektiv både ja och nej. Det är en illusion att tro att jag jag kan styra och kontrollera hur en annan människa väljer. Det är ju för övrigt icke heller min uppgift - så tänker jag. Jag har ansvar för mig - that’s it. I mig är det sant att jag kan påverka väldigt mycket mer än det som är synbart. Jag vet att att rädsla har en särskild doft. Djur vet detsamma eller hur? Jag vet att det är en avgörande skillnad på vad jag utstrålar i rädsla respektive i balans. Utstrålar kring min varelse utan att något göra. Jag ser bilden tydligt utav att lika söker lika även här. ”Rädsla” känner sig hemma tillsammans med ”rädsla”. I rädsla kämpar vi emot. Det kan på ytan se olika ut. En rädd som hotar sig fram den andra som backar - aldrig någon balans. Jag vet såklart hur det i verkligheten kan se ut som att det är nödvändigt att rädda livet till vilket pris som helst och vi gör exakt det tills vi släpper. Låter det dramatiskt? För mig är det enkel matematik att välja exakt så numera jag bär ingen önskan om att skapa någon form av drama i mitt liv... Jag vill levande liv och inte endast liv.
Tänker även på att jag i liv som offer ständigt sökte sätt att förhålla mig rätt till allt som utspelade sig - alltså som i att göra det som jag trodde förväntades och krävdes av mig. Det var aldrig tillräckligt och exakt så är det menat. När jag upplevt otillräcklighet tillräckligt länge ja då släpper jag. När jag har offrat allt och klart ja då släpper jag. I tiden som är bär jag medvetenheten om att det är i hur jag väljer att förhålla mig till det som utspelar sig i mitt liv min frälsning finns oavsett någon annans val. Jag är inte satt på jorden för att offra något- jag är här för att fritt dela mitt överflödande hjärta.

Eva - Ja det är klart redigeringen av en text ger oss en makt att forma om... Men livet går inte att forma om i efterhand så det gäller att leva väl... Utan medmänniskor medmänskligheten och solidariteten blir vi ensamma med exempelvis misslyckanden eller framgång... Som när delad glädje blir dubbel glädje då får vi önska att delad erfarenhet blir dubbel erfarenhet... Kanske koden ligger i detta i delandet... Vi ska ta mot alla slags erfarenheter med mod... Modet Att vara Att finnas till Att leva med allt vad livet ger är kan hända livsuppgiften... Kroppen är vår farkost framåt, som bär fram våra sinnens impulser, ur själ, ur hjärta och ur medvetandet... Det är vi alla som bär samhällskroppen in i framtiden och det betyder att så som du framför att var och en behöver se sin del... Motstånd kan både föda utveckling och stagnation... I en människas liv blir det vi värjer oss emot kanske det vi trots allt närmar oss... Med förändring kommer nya tankebanor och nya synsätt då man rent fysiskt flyttar sig från sin gängse position... Att utvecklas kan vara till en början knaggligt, ta tonåringen barnbarnet som är här, där skolvärlden inte passar henne i sin depression på grund av coronaläget. Men när hon är med oss här uttrycker hon i orden att hon vill att jag ska lära henne allt jag vet. Hennes syster på åtta år berömde jag för hur fint hon dansar och tecknar. Fick ett häftigt svar... Mormor när jag är arton kommer jag inte att minnas det, tonåren kommer att radera mig på allt, för en ny framtid!... Mitt hjärta fylldes av kärlek till deras förmedlade vetskaper för de uttrycker så starkt att de vet vad som väntar emellanåt...

Maria:-Tack Eva för allt du du delar och för att du väljer att dela livets mysterium och mening för är det inte just det vi talar om?
Jag känner att jag vill ställa frågan:-”Vad är meningen med livet”?

Eva - min mening med livet är Att leva det... Hur lever man ett liv som varit så mycket av motgång?... Jo jag har lärt att se nuet som en källa till livskraft. Nuet och det jag väljer Att addera och pussla ihop nuet med. Goda minnen, goda erfarenheter, god morgon, middag och kväll. Med det menar jag inte att jag regisserar mina stunder i nuet, utan på ett sätt "kokar soppa på spik" och imaginärt och linjärt för över goda vibbar ur lusten till livet till det absoluta nuet... Suggestionen "fake it untill you make it" har hjälpt mången gång... Ja vad är livets mening? Kanske vi alla har unika svar, sådana svar som samlade ger mer mening till livet, i skrivandet kan mellanrummet mellan raderna fyllas på stadigt. Frågan utan en fråga för kanske är frågan svaret, dvs meningen... Vad är meningen med livet? ... Jo det är meningen...

Maria- Min upplevelse - det jag ser i nu är att jag är här för att utforska - välja - skapa den jag är. Jag kan välja mellan att hantera och kämpa emot det som sker eller ta ut riktning - hålla fokus - skapa min verklighet och ha tillit till att det som utspelar sig har ett gott syfte och jag i min sanna kraft väljer hur jag förhåller mig till skådespelet.

Jag är fri att välja och det i sig är en obeskrivligt stor gåva precis som dess motsats som i ofri. Utan den upplevelsen hade jag ju inte idag vetat att jag är fri eller hur? *ler*...

Eva - Ja vi skapar själva våra liv! Med inspiration och pepp från allt omkring, eller depp från omgivningen... Vi har kraft men även svagheter som ibland utvecklas till goda erfarenheter, att just inse att med vår svaghet var det just en styrka, i sig, att inse sin begränsning, för att forma livet utifrån de förutsättningar man har. Minns en boktitel Luftslott, Att bygga luftslott, från mina föräldrars bokhylla på 80-talet... Kände det var för mig som trettonåring då, ett nytt ord... Dock fann jag inte så många luftslott som var av ondo... Ja för till och med dessa "luftslott" byggde en del med stor omsorg som ett sätt att hantera livet. För mig blev då tanken på "luftslott" något exempel eller pedagogiskt sätt att bygga sitt liv... Men som sagt kan man inte bo i "luftslott", men dock spegla den önskan man har om vad livet skall rymma, och försöka ta med en bit av drömmen ut i verkliga livet, och förverkliga drömmen... Kanske var "luftslott" mer danande för personligheten... Sådant som påverkade mig var klotter på dassväggar längs Europavägar. Minns än idag "lev idag imorgon kanske det är för sent", tillika "fånga dagen", "livet är ditt", "lev i nuet" och "Killroy was here"... Sedan har jag läst in budskapen i efterhand, eller tolkat dem på mitt sätt "gör idag vad du inte kan imorgon"... Med ett steg i gårdagen, med det andra i nuet, och steget i tanken mot framtiden... Det är mycket man som människa behöver veta med en familj som är stor, på bredden och i stammen vidare i kronan barnbarnen... Och man lär av de reflekterande kloksinta barnen varje dag. De är verkligen smarta! Det får också jag höra av dem att jag är trots allt ett lyft... Så vissa delar av livet är att finnas till i det absoluta nuets sköna vara. Så man orkar med motgångarna när de kommer. Känner mig "Tacksam" för vårt försök till något, en början och trevande liksom verkligheten. Det värjde sig ingen av oss emot att våga vara modig och utveckla tankarna, det är gott nog!

Maria:- Tack Eva för initiativet! Finns så oändligt mycket mer att dela. Jag avslutar för just i nu med att för mig är det helt sant att när jag väljer att vara i nu - finns inga motgångar endast liv att leva. Låter det för lätt? Så är det förmodligen för att det ÄR enkelt därmed inte sagt att resan fram till nu varit smärtfri på något sätt. *ler* ...

Solars strålar förenar i ljuset kärlek!

Tack!




Övriga genrer (Drama/Dialog) av AiA Maria den fria
Läst 310 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2021-01-08 15:16



Bookmark and Share


  Kungskobran VIP
Vi kämpar trots livets alla besvär
lever och lever och något sig lär
hoppas på en bättre morgondag
lyssnar på alla människors förslag
men väljer den sanna vägen
den som leder till kärleken.

2021-01-09

  BenGust VIP
Magnifikt att dela tankar/erfarenheter/förhoppningar på detta gemensamma vis. Att utforska, skapa, dela och inte värja sig för 'sanningar.' Intressant och fint ord "sanningsgehör". Tack !
2021-01-09

  Marita Ohlquist VIP
En intressant text där ni delar med er av tankar och känslor om livet!
Den sista raden är ett underbart avslut.
2021-01-08

  Solstrale VIP
Härligt med vårt samarbete. Kanske Att göra något ihop var den springande inspirationen... Och se resultatet av tankarna, reflektionerna hur de tas emot blir spännande... Tusen tack för det speglade ljusets kraft! Solsken! /:)
2021-01-08
  > Nästa text
< Föregående

AiA Maria den fria
AiA Maria den fria