jag dyker bestämt ner
havet omsluter min kropp
vågorna skapar ett rytmiskt gungande
tystnaden är öronbedövande
ensamheten är självläkande
sjögräs slingrar sig runt mina ben
huden är knottrig av köld
sinnena är skärpta
ögonen ser en ny värld
som ger klarhet i ovanvärldens kaos
”Du kan inte stanna här”
dånar havet som svar