Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ISOLATION

väggen bakom sängen är kall mot mina avhuggna änglavingar. jag sitter och tittar ut genom ett fönster. det finns ljusbord i vilka vi får bo, under dessa mörka tider. ibland läggs överföringsmaterial mot väggarna och vassa streck förenklar det som skall sparas. för det mesta är det en cell, lika anonym som en snötäckt kropp. men väntar man tillräckligt länge kommer det att avteckna sig något från världen där ute. det finns måleri, vet jag, som ägnar sig åt inre och yttre bildrum, genom att allting ute är gjort blekt och allt det här inne till följd fått högre färgvärden. avsikten är att på artificiell väg åstadkomma en synvilla av ökad distans. en distans som inte finns.

jag skrev mycket, hela hösten. jag föreställde mig att jag skrev mig ut ur min egen historia. kanske kunde jag bli en främling och återfinna någon slags lust att leva, genom att inkräkta på mitt eget liv. jag kände det stundvis så, som om jag lyckades bryta mig in. en minut eller en dag. som om jag inte hade rätt att vara jag, fullt närvarande, här och till evigt slut. tiden öppnade sig bara ibland och jag visste inte om det gick att framkalla dessa portaler till mitt sanna jag. jag vet inte om det är inom min kontroll. jag vet heller inte om det är tillåtet att vara där för alltid. kanske är det vad som väntar i nästa liv? glimtar finns jag till, som blixtar från klara skyar. Kanske är existensen en kalkylerad glimt, en tatuering i natthimlen, av ljusprickar och linjer som letar efter vila. Kanske tar det ett helt liv att måla den vackraste bilden, med det största bilddjupet.


"Den andres ansikte är en rörlighet, den andres väsen en annanhet. Blir den en stillhet, är relationen inte längre den samma. Utan avståndet finns ingen längtan. Vi tror att vi kan gripa den andre men om vi gör så, försvinner rummet."




Fri vers av dag8
Läst 77 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-01-08 18:46



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

dag8