det krymper

innan jag somnar, universum

svänger


***

sagt av en son, 6 år: "är vi
i ett svart hål
är jorden i ett svart hål
jo, jag vet, att det är så


träden
böjer sig
för att rymden böjer sig
vi böjer oss
för att rymden böjer sig

, det är så"

ord får det att verka
normalt
att alla är ute och svävar
att ballongskinn mot vägg
, som gnider
inte gör någonting.
ord skapar inte kaos

oljud


***


första: 8, och jag ligger
mellan mor & far
jag växer
rummet minskar, luften
trång

dörren är för stor för att stänga

de trodde att jag drömde,
såklart


*

svarta hål slukar
universum krymper
inte


men när jag är trygg

(som om det faller
inom orimlighetens gränser
, är overkligt bra)

är vi helt sömniga bredvid
vi är ett tivoli
och jag är en figurballong, jättestor