“Krysta,,, huuu Huuu Huuu andas...puuuush!”


Jag får såna moderskänslor varje gång jag
slår upp en bok och bläddrar mellan sidorna
eller öppnar ögonen och läser ER med hela
ansiktet.

Om alfabetet är livmodern, språket
navelsträngen och varje ord föder ett nytt ord.
Ja, i så fall så dör jag lycklig i hjärtat.
Om du formulera dig efter mina papercuts.
Döper mig till något oumbärligt.
Och jag vet att även om pudendusblockad, PDB
sprutats in i mellan böjda ben brett isär.
Bedövat Tellus i bäckenbotten vid slidöppningen.
Att på den här bädden föddes ett Vi. 
Att när läkaren tajmar med sugklockan
sker förlossningen på ditt villkor.

Och att det finns ingen ensamtid i världen
som kan bräcka känslan av tvåsamhet

Vi sys ihop och vi lägger något vackert men skört
vid bröstet.