jag minns din röst
jag skälver och jag skakar
stenen är tung i mitt bröst
känner mina fogar gnissla och knaka
min största lycka nu min yttersta fasa
mitt hjärta rann, mellan mina fingrar
sanningen, så hård att jag rasar
i mitt Eden var du orm, jag ser dig slingra
lämnar mig i frågor, som rullar in, likt vågor
kvar står jag med en själ i lågor