Det här är rummets alla röster
prasslandet av löv
som växer ur tomheten, vecklar ut sig
i intrikata skuggor
och jag bär ärr som du ännu inte sett
under omsorgsfullt dolda nätter
– en offergåva
till skogen som närmar, frosten som gror
i vimplar av dimma från taknockens valv
och kajor som rasar ur träden
som fullmogna frukter,
deras ögon täckta av en skör hinna
och isen som kryper
över skogssjöns pupillblanka yta