Följ med – jag ska ut på äventyr,
vill gärna utforska själens djup.
Jag vill veta om den är obskyr,
och rent av har ett oanat stup.

Bäst är att hålla huvudet kallt,
att inte hamna i bryderi.
Själens fällor lurar överallt,
och ingen kan kalla sig felfri.

Min själavandring har tankens fjät,
sviktande på sinnelagets grund.
Strukturen liknar finmaskigt nät,
känslorna växlar från stund till stund.

Hjärnans celler tecknar ett mönster,
önskemål, oro, lust, fantasi.
Jag ser mig själv i upplyst fönster,
sökande, vägvalet finns däri.

Med tankar pejlande själens djup
blir målet lättare att finna.
I stället för att nalkas ett stup
kan jag vila för själen vinna.