Hur vackert är inte
den nysnöade marken
tunt beslöjad renhet -

som funnes det
vackra ögon
att dölja förföriskt
med slöjan,

när allt därunder
är förfallen höst
och bortglömd sommar.

Tänkte den spång
tiden ger som år
att följa som spår i snön -

gång över all tid
som flyter därunder
fördelad i stunder

med tidlösheten
att falla i
oåterkalleligt -

och snön där ovanför
som döljer
och förlåter.