Det stormar i de ensammas palats

det viner runt de hålögdas grop

ingen ser viljans sista glöd

ingen kommer undan de uppgivnas rop.

Tomtarna har lämnat grötskålarna tomma

arvet har sedan länge tagit slut

kulorna rullar sakta över golvet

sitter som förstenad och ser havet ebba ut.

Plötsligt kommer livet tillbaka

bergets topp raserar min blund

i en kärleksdrömd morgon

väntar dock lusten sin stund.