Alla de som redan dött
och i döden dvalar,
de som lämnat hö och kött
och i himlens salar
väntar mig som lever kvar
i mitt kroppsliga förvar,
just om dem jag talar.

De som allaredan dött
lever i mitt minne,
som om tiden inte nött
bilden djupt där inne.
Mor och far och syster stor
ännu i mitt hjärta bor,
i mitt ljusa sinne.

Jag som ännu lever kvar
uppå fosterjorden
tänker att för livets dar
gäller ödesorden,
att jag också går en gång
upp i evigheten lång
och blir minne vorden.