Efterdyningens efterskalv
råder på mikro och makro
inne i och utanpå.
Turbulens i lufthav
solen tittar slött igenom
matrixens bugghål.
Lagas fort fort.

Som nybliven Trensumitlantis
vadandes fram bland lådor
saker
ett materialismens hav.
Julkaoset har blivit
nyårsreda
kommit fram till
trettondagsordning.

Snötussjanuari
fint och mjukt.
Syrerika dagar av gråhet
innesluten i skogens storhet.
Nu bor jag tillsammans igen.
Ensamheten är satt på undantag.
Kan vara ensam tillsammans
själsligt
men vi har kommunikation.
Pratar om något trycker på
pockar på
bra förutsättning
fundament
grund
ingen spattig romantism
det fanns inga rosa glasögon.
Hittade inga.
Så vi körde på utan dom.

Två mil opp i skogen
i någotsånär ordning.
Sover till elva på förmiddagen
nästan varje dag.
Kvinna och kattor i sängen.
Jag gör inte många knop
om dagarna.
Ljuset smyger som en tjuv.
Rätt vad det är så står han där
bländar mina blå ögon
bränner på min vita hy
och kräver min uppmärksamhet.


-Vad vill du?
-Du är här
vi såg dig inte komma!
-Vem är president?
-Står Linné kvar på sin sockel?
-Du har ingen mask
får jag komma ut?
-Är du vaccinerad?
-Var allt bara en dålig b-film?

Retoriska frågor
Ljuset bara ler i värme och mjugg.

Har blivit lantis
är på den väg som måste gås.
Detta är nivå två
steg två.
Tillfälligt provisorium.

***

Naturen är en älskad vän.
Tänk att Gud gett oss denna
förbandslåda
skafferi
tröstare.
Måste lära mig att använda den.

Landet är en älskad vän.
Tänk att Gud vår skapare gett oss denna
bedårande plats
älskande plats
omhuldande.
Måste lära mig att vårda den bättre.

Tänk att Gud gett dig ett folk att älska
vithudat vackert
stolt stoltserande
gästfria.
Måste lära mig att kämpa tillsammans.

Bevara beskydda
sätta först
vad som är gott och bra
för landet
folket
naturen
Det är bäst för mig.

Det har slutat snöa.
Min kvinna kommer in.
Har gjort i ordning husbilen.
Vi åker till en sjö
tar en fika där.
Syrerik gråhet över sjön
sitter där och lyssnar till tystnaden.
Bara kommunicerar i tystnad
och älskar varann robust.