I Mystiska Djup florerar våra själar

Jag är resonets röst som inte stagnerar

Mystisk och outgrundlig ter sig tillvaron

Det händer sånt jag inte kan begripa

I verkligheten kommer vi till korta

Med våra relationer med prat en stund

För att sedan åter vara hängivna och utsatta

Av cynismens återkomst i vardagen

Utan hänsyn för mänskliga drag och djup

Sliter den i våra själar och driver fram demoner

Paralyserad av bilder från det förflutnas minnen

Händelser som chockerar oss får inte ta överhanden

Det händer sånt som är svårt att förstå eller förutse

Naturens nyckfullhet gör sig ibland påmint för oss

Varför blir en människa cynisk i en återkomst?

Fast det sker ständiga förändringar?

En brist på ödmjukhet och brist på tro på andras kompetens?

Ett cyniskt förnuft som försöker driva en människa

Till demonisk galenskap i ett vansinnes utbrott?

Vad kan man ge cynismens återkomst för försvar?

När ska cynismer övergå till att vara beroende

av en människas mänsklighet och fria vilja med djup?

Men det vill en cyniker sannolikt inte höra talas om

Taleptox Skrev

Den 20210117

<+>