Hur skall en serietecknare skissera upplevelsen,
så att en upplevare av den serien skall kunna
eventuellt uppleva och som fångas av dilemmat?

Det är en serietecknares uppgift att på en gång
fånga ögonblick, bygga upp spänning och handling,
på ett sådant sätt att göra upplevaren
beroende av att vilja ‘se mera’.

Ungefär som ‘vilket beroende som helst.
Samtidigt är serietecknaren själv beroende
av att fortsätta teckna historier.

Dilemmat är som följer.
Ett krig någonstans.
En strid med å ena sidan en tänkt hjälte,
en tänkt fiende, ett tänkt monster.

Likt schackpjäser i ett skeende har de sina givna
eller i vilket fall, möjligt givna roller.

Om scenen är på en annan planet,
om scenen är ‘andra världskriget’ eller
någon annanstans spelar ingen roll
för själva utmaningen och det dilemma
som hjälten utsätts för.

Om scenen är ‘andra världskriget’,
så är hjälten engelsman, fienden är tysk
och monstret är ‘den större faran’
än en fiende kan utgöra.

Hjälten är 45 år, fienden är bara pojken
och ungefär 23 år gammal.
Monstret har ingen ålder,
det är bara för att komplettera scenen.

Hjälten förstår i några blixtrande ögonblick
att han kan eliminera fienden genom att
föra fingret till avtryckaren.

Men precis innan han skall skjuta,
dyker monstret upp bakom ryggen på fienden,
som i sig inte är medveten om den faran.

Hjälten inser att om han skjuter,
så kommer fienden automatiskt börja skjuta,
i tron att han blir angripen av hjälten.

Hjälten skjuter i så fall på monstret,
för att det utgör en fara för människorna.

Samtidigt förstår han att det egna livet
inte står att rädda, pojken kommer ju att ge ‘svarseld’,
så fort hjälten börjar skjuta.
Hjälten kan inte rädda sig själv,
men han kan rädda pojken.

Vad gör serietecknaren i detta dilemma?
Jo, han väljer att få upplevaren att själv söka lösa ‘konflikten’,
var och en av läsarna
kommer att ha egna tolkningar av skeendet.

Han väljer en antiklimax,
han väljer att frysa ögonblicket.
Om han vill kan han skriva i sista rutan,
‘fortsättning följer i nästa nummer av…’

eller så skriver han att
‘där och då fryser bilden och tiden stannar.
I ett evigt ögonblick.
Men som sagt, olika upplevelser
och olika möjliga lösningar,
en för varje möjlig läsare, upplevare.