Ensamheten är ett mörkt rum

där man väntar på att ett ljus ska tändas

ensamheten blir på något sätt större

när du skapat den själv

utanför kamratskap, utanför familj, utan vänner

man sitter kvar där i det mörka

och längtar efter att dagsljuset

äntligen ska få nå även dig

det kanske tänds ett litet ljus

och en låga fladdrar flämtande där i mörkret

men den minsta variation eller svagaste vindpust

släcker den igen

ja ensamheten är patetisk

där i rummet letar man efter

den allra minsta sprickan i väggen

en spricka med en aldrig så liten

strimma av ljus ...av hopp

längtan om att kunna resa sig

kunna stå på egna ben

lämna den förbannelse som ensamheten

och all nedvärderande självömkan innebär

nu ser jag trots allt ljuset igen

jag har sedan länge stängt och låst dörren

till det mörka rummet

...men jag har kvar nyckeln i min ficka

Copyright © AndLou