Världen talar i mun på sig

Jag hinner knappt dö
förrän jag inte finns

Dr Laxmi Subramaniam
bryter sig ur Spotify
i bottenvåningens underläge;
viner runt väggarna
i oavlåtlig insekterism

Jag hinner knappt födas
förrän jag stagas
av övertygelser
och brått förutfattat

Gamla samlag ligger och skräpar
i minnesbanker;
framifrån, bakifrån, uppifrån,
nerifrån

Sex är guds lurendrejeri;
vem skulle ägna sig åt sådant
av fri vilja?
Han finns visserligen inte,
men är en lurig jävel

Jag hinner knappt säga något,
förrän det är sagt

Universum
är en spegelsal
för en enda tanke
som vrider och åmar sig,
till förvillelse lik
miljarder flyktiga idéer

Dr Subramaniam viner vilt
i huset på pinnmokullen
i levande livets tjuskraft
i vinterns väldiga välde