Glider längs ödslig snö på ändlösa skidor

genom djupaste storskogar gör Stephan,

hör sitt hjärta ge skärpt skjuts åt bentunga blodbanor

Ej mött enda människa på dryga två dygn,

känner sig som en urankluven uratom

ingen klar aning huruvida kvar i Ukraina - kanske

redan råkat köra över gränsen till annat land...?

Granstammarna synes samma

Genesis isiga musik i huvudet, evigt stegrande,

hoppar vidare till Uriah Heep - landar hårt mjukt

Fanns fantastiska framtidsscenarion för Stephan

famlar han nu inuti sin utestängda labyrint

Lyser ingen tydlig, gul signal eller streckad instruktion

- blott snöspår överallt som vita skuggor

visar miljoner minuters väg till närmsta drömmens slott